Saturday, January 31, 2009

Streamar Lenin nu!

På Dark Was The Night-widgeten här till höger kan ni nu lyssna på Lenin som Arcade Fire gav till Aaron och Bryce Dessner när de skulle göra den här välgörenhetsskivan. Låten är inte på något sätt nyskriven utan skrevs 2003/2004 men platsade inte på Funeral. Nu har den genomgått en ordentlig mastering och skulle tippa att Dessner-bröderna blev mycket glada när Win & Co. var villiga att ge bort den till dem.

Låten är väldigt catchy och känns ganska lättsam faktiskt i motsats till vad man kan tro när man bara läser texten till låten. Kul att höra Régine sjunga vilket det inte blev så mycket av alls på Neon Bible. Men man förstår ändå varför den inte platsade på Funeral. Det är en helt okej låt men inte något speciellt direkt.

Text till Lenin:
When Lenin was little
All the birds in the forest were singin’ “Man, this is it!”
But now that he’s older
All the sailors in the heaver are screamin’ “Abandon Ship!”

I know it can’t be right
I know it can’t be right
But I just smile instead
of repeating what I said
In my head

When Lenin was little
dressed up like a vampire on All-Hallow’s Eve
All the saints up in heaven
Were look down at the leaves fallin’ off the trees

I know it can’t be right…

Daddy, Daddy, please save the world from the government
Daddy, Daddy, please spare my sould from my own judgement
Daddy, Daddy, please send me a heart that isn’t made of cement
‘cause the money’s all been spent
the money’s all been spent


Friday, January 30, 2009

E Príííncipe da Paaaaaaaaaaaaaih!


Väcker blandade känslor i mig att se den här videon igen. Härliga känslor för att det förstås påminner om när man står där förväntansfull precis innan Arcade Fire går på scenen. Men frågan är ändå inte om det är den obehagliga känslan som har överhanden. Jo, definitivt så.

Lika bra att ge lite bakgrund om klippet för er som inte redan vet. Flickan som predikar är från Brasilien och var vid tillfället endast 9 år ung. Hon heter Ana Carolina och är idag hela 13 år ung. Den här videon av henne när hon predikar minst sagt oerhört inlevelsefullt, på gränsen till maniskt och hysteriskt, blev väldigt populär i framförallt hennes hemland. Ska kanske tilläggas att det inte var så mycket en beundran för hennes predikan som gjorde den populär...

Min spanska är minst sagt knackig för att inte säga obefintlig men med lite hjälp så tror jag detta ska stämma någorlunda bra som översättning till början av videon som var med på videoskärmarna:
Han frågade vår Herre Jesus vid den tidpunkten att hjälpa honom.
För han visste att det var en svår situation.

Gud sade till honom att ta fem stenar från havet och slåss mot Goliat.

Ja, broder. Förstår du meningen av dessa fem stenar, min broder?

Magnifik! Vis! Stark Gud! Evighetens fader! Och fredens priiiins!!!
Det är Jesus från Nazaret. Halleluja, prisad vare Gud!

Jag vill att ni alla repeterar efter mig.
Magnifik! Vis! Stark Gud! Evighetens fader! Och fredens priiiiins!!!

En gång till.
Magnifik! Vis! Stark Gud! Evighetens fader! Och fredens priiiiiiiins!!!

Halleluja, prisad vare Gud! Gå nu och besegra Goliat i era liv. Besegra honom. Fråga honom... om djävulen inte låter dig passera så trycker du ner honom!


Thursday, January 29, 2009

Intervju med Win i UNCUT

Musikmagasinet UNCUT har fått tag på Win och följaktligen pratat lite med honom om bl.a. arbetet med soundtracket till The Box och att möta Bruce Springsteen. Här är ett utdrag/sammanfattning av intervjun.
Arcade Fire frontman Win Butler revealed he had a "horrifying experience" when he went to the Grammys.

The 28-year-old told Uncut magazine the lack of food and drink at the ceremony led to a "s****y" time.

Win, whose real name is Edwin Farnham Butler III, said: "We went to the Grammys for the first time, it was so s****y. You go to this venue, like a conference centre, at about 10 in the morning, and it's totally dry - no food, water, alcohol. Then it's two in the afternoon and we haven't eaten."

Texas-raised Win said he and his bandmates had to watch Slipknot win the award for Heavy Metal Album and was amused to see one band memer, in usual full costume and mask, make an acceptance speech which went: "Grraggrrrh ggrrhhll rrrgghhhmmm."

He continued: "Then they shuffle you over to the main event, at the Staple Center. No one's eaten all day, by now it's three in the afternoon and there's people in tuxedos in the hotdog line offering 100 dollars for a hotdog. It's this total crush of humanity trying to get hotdogs. It was a horrifying experience."

Win also said he has "never been interested in being a solo artist" and is not planning to leave Arcade Fire in the near future.
Win avslöjade också att de skrivit "tonvis av nytt material". Låter ju onekligen mycket bra! Om jag får tag på hela intervjun kommer den givetvis dyka upp här så snabbt som möjligt.

Hur grym är inte den där N.A.S.A.-skivan förresten och appråpå grym, hur besviken blev man inte på Wild Lights skiva. Tråkigt.


Wednesday, January 28, 2009

Miroir Noir - min recension

Tycker jag sett Miroir Noir, filmen som Arcade Fire släppte strax innan jul, tillräckligt många gånger nu för att ge mig på en recension. Jag säger film för det är verkligen vad det är. Det är inte alls en konsertdvd som rakt av bara återger en spelning, långt ifrån.

Jag älskar idérikedom och innovationstänkande. Det är det som till stor grad på egen hand utvecklar något och den här filmen är så sprängfylld av just dessa två egenskaper till den grad att jag undrar hur många andra bra idéer som fick ge vika för den slutliga versionen. Man slängs in i ett rum med dem där en hypnotisör försöker på knackig engelska få dem i sin kontroll. Win har i efterhand förklarat att de ville testa och se hur det var att spela en spelning under hypnos men att det inte var så lätt för hypnotisören att få dem dit han ville. I vilket fall sätter det på något sätt tonen för hela filmen. Detta blir sannerligen inte samma sak som att se generiska The Killers dra igång ytterligare en sketen konsertdvd utan vad det verkar någon som helst tankeverksamhet bakom mer än att det ska se snyggt ut på scenen. Ska kanske tillägga att ovanstående likväl kan tillämpas på många andra stora pop- och rockband. Så fick man det sagt också.

När man förflyttas mellan de olika framträdandena får man höra några utvalda telefonmeddelanden som folk spelat in under den tid som Neon Bible-numret var aktivt. Vissa av dem väldigt roliga att höra som exempelvis killen som hatar dem och deras musik med hela sitt livsväsen men som han tillägger själv, ”jag tål inte er musik för jag har inte lyssnat på den”. Grejen är bara att Arcade Fire bryr sig inte så väldigt mycket alls. Och när jag skriver 'inte så väldigt mycket alls' menar jag att de inte bryr sig ett skit om detta. För det första är det briljant att inkludera ett sådant meddelande i deras egna dvd som bara uttrycker förakt för dem och för det andra är det otroligt roligt att höra på medans bildmaterialet i bakgrunden visas. Överlag är det många röstmeddelanden som på något sätt är intressanta, roliga eller rörande att höra.

Vincent Morisset och Vincent Moon som regisserat respektive filmat har sannerligen inte behövt vara så påhittiga – det har Arcade Fire stått för. De har vad det verkar mest försökt att på bästa sätt återge det som detta band tänkt ut att göra vilket de lyckats bra med. Men ibland skulle man vilja att Morisset kunde skippa hans trade mark, bruset. Detta brusfilter som nästan alltid läggs på i hans filmer kan vara effektfullt och skapa en rå känsla. Men ibland blir det bara jobbigt och irriterande.

Det genomgående temat för hur låtarna framförs är att de börjar med inspelat material från när de spelar låten i kyrkan eller något annat speciellt framförande av låten för att sedan övergå smidigt mitt i låten till framträdandet på scenen. Gillar det skarpt även om jag tycker att de kunde vid något tillfälle som när t.ex. Win och Régine framför Windowsill i glashissen kört den hela vägen ut. Det inslaget i filmen är för övrigt helt fantastiskt!


En av många höjdpunkter i filmen. Vilka är då de andra höjdpunkterna som sticker ut lite mer än alla andra? Ja, om jag själv får välja - vilket jag ju får - plockar jag ut när Moon från väldigt nära filmar Jeremy när han bankar skiten ur sina trummor under Black Wave/Bad Vibrations. Vilken kraft!

Tim med manualen till gräsklipparen. HAHA!

No Cars Go sett från deras synvinkel. När lamporna tänds där för första gången får jag alltid, alltid, alltid rysningar över hela armarna.

Givetvis när Tim och Win dansar till Ocean of Noise. Redan klassiskt bildmaterial.

Sedan så måste man ju även ta med de Power Out och Rebellion (Lies) på slutet som till skillnad från de andra låtarna visas rakt av med Vincent Moon springandes omkring där på scenen och nere i diket. Gillar dock inte att de editerat bort uppbyggnaden av Rebellion (Lies). Övergången blir inte lika kraftfull i mitt tycke utan den. Men det kan jag väl ha översyn med antar jag. Jag kan sitta här och rabbla höjdpunkter men drar strecket här. Den enda idéen som jag inte alls förstår och tycker om är när de står där utanför borgen och det är någon typ av karaoke som pågår. Känns bara konstigt.

Jag är allt som allt överväldigad Arcade Fire. Ni slutar aldrig att förvåna mig.


Saturday, January 24, 2009

Friday, January 23, 2009

YES WE DID!



Born In The U.S.A.!!


Arcade Fire + Born In The U.S.A. = joel är salig.

Edit:
Intervention

Obama's gonna reset the bone!


Richard Kelly pratar äntligen om samarbetet med Arcade Fire

Finns mycket och glädja sig åt i denna intervju! Joel blir mycket nöjd och glad.
Arcade Fire Score 'Donnie Darko' Director's New Movie
'I just have always felt that their stuff was really cinematic,' director Richard Kelly says of band.

By Eric Ditzian

What do you do if your first film became an unlikely cult hit and your follow-up was eviscerated by critics and ignored by audiences? Well, you adapt a "Twilight Zone"-style story into a suspense-driven morality tale and enlist possibly the most well-respected indie rockers in the world to record the score.

At least that's the approach being taken by "Donnie Darko" and "Southland Tales" writer/director Richard Kelly, who recruited the Arcade Fire to record 80 minutes of original music for his upcoming feature, "The Box," staring Cameron Diaz and Frank Langella. In an exclusive interview, Kelly walked MTV News through the origins, outcome and motivations behind the collaboration.

From the start, the director had only one choice in mind to score the movie. "They're just, like, my favorite band, period," he said. "I saw the Neon Bible tour. I went to, like, four shows. And I just have always felt that their stuff was really cinematic." At the Hollywood Bowl show in September 2007, Kelly went backstage and handed a copy of the "Box" script to songwriter/vocalist Win Butler.

"He read it pretty quickly and gave me a call back to say that they were really intrigued," Kelly said. "He and [singer] Régine [Chassagne] were interested in potentially doing some music for it."

What was it about the script that convinced the band — which, at the time, was finishing off five years of constant touring and recording — to take on the project? Kelly believes the band responded in a personal way to certain themes in the story. "They're really political," he said. "And I think with 'The Box,' it's a morality tale, and it takes place in 1976, but conceptually, there's a real message to the film in terms of what it has to say about the nuclear family, and about greed, or about what everyone is willing to do to achieve a certain level of happiness in their life."

Kelly adapted the script from a '70s-era short story by "Twilight Zone" vet Richard Matheson. The film follows Diaz as one-half of a miserable suburban couple (James Marsden plays her husband) who are approached by a mysterious stranger (Langella) with a creepy proposition: press the button on this box and you'll receive $1 million, but someone on the planet will die as a consequence.

After Arcade Fire signed on, Kelly, Butler, Régine and violinist Owen Pallet, along with engineer Marcus Jobs (who'd worked on both of the band's albums) met up in a Toronto studio and, for the entirely live recordings, they assembled a full orchestra, including strings, brass and a Mellotron, as well Régine's vocal elements. "It was really amazing to see them work," Kelly said. "They're really dedicated artists."

The band's focus was on a Russian style of composition, explained Kelly, with "the strings being really raw and emotional. I think they were able to create a score that feels like it's from another era."

He added, "It's kind of like ['Psycho' composer] Bernard Hermann on acid, what they did. It's very lush, and kind of a very bombastic, emotional score — and kind of Hitchcock. It feels like a score from the 1970s."

Of his reluctance to discuss the collaboration until now, the director admitted, "It's like when there's something really cool happening, you get nervous." But now the film is completed and plans are being worked out to release the score as a separate soundtrack. "I put that in Win's court," Kelly explained, "because it's his music, and I just feel really blessed that they were willing to score the film, so it'll be out there. It'll be a big release, I'm sure."

Kelly can only hope for the same for the film itself. After the triumph of indie darling and Jake Gyllenhaal launching pad "Donnie Darko," the director frittered away much of his Hollywood cred with alternate-reality head-scratcher and box-office bomb "Southland Tales," staring The Rock. Both films, incidentally, had killer soundtracks. With "Box," Kelly has promised to deliver a commercially viable movie — with yet more kick-ass tunes — that maintains a genetic link with the trippy sci-fi suspense of "Darko."

"I'm really excited for people to hear what they've come up with," said Kelly of the Arcade Fire soundtrack. The same is undoubtedly true for his latest film, which hits theaters late in 2009.


Thursday, January 22, 2009

Mer av härligheten

Arcade Fire and Obama Arcade Fire and ObamaArcade Fire and Obama
Fler bilder och annat smått och gått finns att beskåda och läsa om här. Ser onekligen ut att ha varit en väldigt speciell kväll.


Wow! Vilken setlist!

Wake Up
Neighborhood #2 (Laika)
Intervention
Neighborhood #1 (Tunnels)
No Cars Go
Haiti
Keep the Car Running
Born in the USA (Bruce Springsteen Cover)
Neighborhood #3 (Power Out)
Rebellion (Lies)

Tar tillbaka det där om att de var värda att få den här presenten av Arcade Fire, ingen är värd att få höra Born In The USA av dem om inte jag också är där.

Avundsjuka förpestar mitt sinne.


Renewing America's Promise



Alla sju var alltså på plats igår på Obamas bal för hans medarbetare. Att dömma av de här fotona spelades åtminstone Haiti och Wake Up. Väldigt kul att se dem igen!


Arcade Fire rockade med Obamas stab


Japp, för några timmar sedan spelade Arcade Fire på The Armory i Washington. De enda som fick vara med om detta var de som under de senaste två åren officiellt arbetat för USAs 44:e president, Barack Obama, och hans presidentkandidatur. Något de minst sagt är välförtjänta av! Jay-Z uppträdde tydligen också. Tankarna börjar ju onekligen skena iväg men jag kan bara inte se hur det skulle funka.

Inga detaljer har än så länge läckt ut om precis vad som hände och om det var hela bandet som var där men förhoppningsvis sipprar något ut snart.


Wednesday, January 21, 2009

2 smakprov från BellO

Bell Orchestre streamar nu två smakprov från As Seen Through Windows på deras myspace. Älskar 'Elephants'. Releasedatumet, den 10:e mars, är alldeles för långt bort.


Friday, January 16, 2009

Sista dagen i Januari...

...bör Lenin nå ut till var och en. Det är i alla fall så som jag tolkar detta blogginlägg från skivbolaget 4AD som står bakom Dark Was The Night.
Beginning on January 15th, 4AD will begin a track-by-track premiere of the Dark Was the Night compilation. From January 15 through February 1, each track, in order will be released for one day only at http://www.myspace.com/DarkWasTheNight as well as on the bands MySpace page.

THIS DISC
1 Knotty Pine - Dirty Projectors + David Byrne
2 Cello Song (Nick Drake) - The Books featuring Jose Gonzalez
3 Train Song (Vashti Bunyan recorded, written by Alasdair Clayre) - Feist + Ben Gibbard
4 Brackett, WI - Bon Iver
5 Deep Blue Sea - Grizzly Bear
6 So Far Around the Bend - The National (arrangement by Nico Muhly)
7 Tightrope - Yeasayer
8 Feeling Good (popularized by Nina Simone) - My Brightest Diamond
9 Dark Was the Night (Blind Willie Johnson) - Kronos Quartet
10 I Was Young When I Left Home (Bob Dylan) - Antony + Bryce Dessner
11 Big Red Machine - Justin Vernon + Aaron Dessner
12 Sleepless - The Decemberists
13 Stolen Houses (Die) - Iron and Wine
14 Service Bell - Grizzly Bear + Feist
15 You Are The Blood - Sufjan Stevens

THAT DISC
1 Well-Alright - Spoon
2 Lenin - Arcade Fire
3 Mimizan - Beirut
4 El Caporal - My Morning Jacket
5 Inspiration Information (Shuggie Otis) - Sharon Jones & The Dap-Kings
6 With A Girl Like You (The Troggs) - Dave Sitek
7 Blood Pt 2 (based on original song “You are the Blood” by the Castanets) - Buck 65 Remix (featuring Sufjan Stevens and Serengeti)
8 Hey, Snow White (Destroyer) - The New Pornographers
9 Gentle Hour (Snapper) - Yo La Tengo
10 Another Saturday (traditional song) - Stuart Murdoch
11 Happiness - Riceboy Sleeps
12 Amazing Grace (traditional song) - Cat Power and Dirty Delta Blues
13 The Giant Of Illinois (Handsome Family) - Andrew Bird
14 Lua - Conor Oberst + Gillian Welch
15 When the Road Runs Out - Blonde Redhead + Devastations
16 Love vs. Porn - Kevin Drew
Så lägg åtminstone till 31 januari i era google-kalendrar!


Tuesday, January 13, 2009

Age Of Consent


Superlativerna har ju tagit slut för länge sedan. New Order som ju gjorde originalet bör vara mycket nöjda och stolta.
Arcade Fire - Age Of Consent (mp3)

Edit: Skulle ni ha problem med den länken, testa den här


Monday, January 12, 2009

As Seen Through Windows


Bell Orchestre släpper den 10:e mars sin väldigt efterlängtade uppföljare som de döpt till As Seen Through Windows.
01. Stripes
02. Elephants
03. Icicles/Bicycles
04. Water/Light/Shifts
05. Bucephalus Bouncing Ball
06. As Seen Through Windows
07. The Gaze
08. Dark Lights
09. Air Lines/Land Lines
Längtar.


Saturday, January 10, 2009

W-O-W!


Helt knockad och sönderrockad. Tack, Dan & Alexei.


Monday, January 05, 2009

2k9

Ja, då kickar vi väl igång igen då efter att ha klarat sig helskinnad igenom ytterligare en jul- och nyårshelg. Vad får då ett år att kicka igång? Musik såklart! Helst bra sådan också. Behövs verkligen i denna pinkalla månad. Kollade på termometern för en stund sedan, -20°C... brrr! Så för att ni ska slippa lyssna på dålig musik som får en att känna sig som en istapp kommer här tips på nya skivor som värmer kropp och själ på helt skilda sätt.


Animal Collective - Merriweather Post Pavilion
Spaltmeter på spaltmeter har redan skrivits om hur briljant det här albumet är. Jag har aldrig varit något jättefan av Animal Collective men när de ger ut en såhär rakt igenom fantastisk platta kan jag såklart inte stå emot längre.
"I just want four walls and adobe slabs for my girls! Wooooo!".




Antony And The Johnsons - The Crying Light
Så vackert att man man nästan inte kan hålla tillbaka tårarna. Finns ingen som har en röst som Antony Hegarty. Kompositionerna som backar upp hans röst är ännu bättre än på I Am A Bird Now.



D. Lissvik - 7 Trx + Intermission
Dan Lissvik är som ni säkert vet ena halvan av Studio och hans debutalbum är grymt. Gillar det bättre än något Studio gjort. Den känns på något sätt lite återhållsam i jämförelse och blir därför starkare i mitt tycke. 9 stycken helt instrumentala låtar som aldrig blir tråkiga. Tvärtom.